Utan tvivel är man inte klok
Finns det anledning att tvivla på att människans aktiviteter skapar klimatförändringar? Ja, tydligen. Personligen är jag visserligen, liksom en majoritet i forskarvärlden, övertygad om att koldioxiden vi pumpar upp från jordskorpan ger ett allt varmare klimat. Samtidigt finns en ganska högljud minoritet med tvivlare. Och även om jag inte håller med dem i sak, så har jag med tiden insett att i skepticismen också finns något sunt. Där finns en ovilja att köpa majoritetens argument, ett motstånd mot något som kanske uppfattas som ett etablissemang. Voltaire har sagt att ”jag instämmer inte i deras åsikt, men jag är beredd att gå i döden för deras rätt att försvara den”. Rätten att tycka vad man vill, och att uttrycka detta.
Ett annat klimat i klimatdebatten, det kanske vore något. Det är klart att jag frapperas av amerikanska politikers vulgärargumentation, det är klart att jag kan bli trött på den envishet som en del skeptiker uppvisar i sin iver att hitta siffror som motsäger IPCC:s slutsatser. Men det finns förenklingar och nedsättande argumentation även bland den majoritet som jag själv tillhör. Ibland kommer jag på mig själv med att ha samma förminskande attityder, samma behov av att raljera över skeptikernas ”tunna argument” och ”ovilja att förstå fakta”. Kanske vi alla inom oss har ett behov av att förenkla, av att trycka till dem som vi upplever som ovilliga att ta till sig kunskap. Ett behov av att vara en del av en upplyst grupp, att ha en tillhörighet.
Så att tänka förbi sitt eget behov att ha rätt kan vara fruktbart. Att nån gång ibland våga lyssna på de som tycker annorlunda och fundera på varför. Och kanske kan jag då till slut tillämpa det som jag så väl vet fungerar för att skapa bra kommunikation – att för en dag låta öronen vara större än truten. Och som Tage Danielsson en gång uttryckte saken – ”utan tvivel är man inte klok”...
Mats
Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här