Finns det anledning att tvivla på att människans aktiviteter skapar klimatförändringar? Ja, tydligen. Personligen är jag visserligen, liksom en majoritet i forskarvärlden, övertygad om att koldioxiden vi pumpar upp från jordskorpan ger ett allt varmare klimat. Samtidigt finns en ganska högljud minoritet med tvivlare. Och även om jag inte håller med dem i sak, så har jag med tiden insett att i skepticismen också finns något sunt. Där finns en ovilja att köpa majoritetens argument, ett motstånd mot något som kanske uppfattas som ett etablissemang.  Voltaire har sagt att ”jag instämmer inte i deras åsikt, men jag är beredd att gå i döden för deras rätt att försvara den”. Rätten att tycka vad man vill, och att uttrycka detta.

Ett annat klimat i klimatdebatten, det kanske vore något. Det är klart att jag frapperas av amerikanska politikers vulgärargumentation, det är klart att jag kan bli trött på den envishet som en del skeptiker uppvisar i sin iver att hitta siffror som motsäger IPCC:s slutsatser. Men det finns förenklingar och nedsättande argumentation även bland den majoritet som jag själv tillhör. Ibland kommer jag på mig själv med att ha samma förminskande attityder, samma behov av att raljera över skeptikernas ”tunna argument” och ”ovilja att förstå fakta”. Kanske vi alla inom oss har ett behov av att förenkla, av att trycka till dem som vi upplever som ovilliga att ta till sig kunskap. Ett behov av att vara en del av en upplyst grupp, att ha en tillhörighet.

Så att tänka förbi sitt eget behov att ha rätt kan vara fruktbart. Att nån gång ibland våga lyssna på de som tycker annorlunda och fundera på varför. Och kanske kan jag då till slut tillämpa det som jag så väl vet fungerar för att skapa bra kommunikation – att för en dag låta öronen vara större än truten. Och som Tage Danielsson en gång uttryckte saken – ”utan tvivel är man inte klok”...

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här

Nu har Sverige över hälften av sin energiförsörjning från förnybara energislag, 51 % för 2012 enligt branschorganisationen Svebio. Siffrorna är förstås positiva. EU:s mål är att hälften av energiförsörjningen ska vara förnybar år 2020. Så här ligger Sverige väl framme. Och det känns särskilt viktigt att presentera positiva trender i tider då klimatfrågan enligt opinionsinstitut skapar ”ångest” hos unga människor och då det samtidigt finns många som tvivlar på att vi ska klara oss utan fossila bränslen.

Ännu mer intressant ser det ut om man förlänger den historiska utvecklingen av förnybar energi i Sverige in i framtiden. För drygt 20 år sedan (1990) var ca 33 % av den svenska energiförsörjningen förnybar. Vid millennieskiftet hade vi nått 38 %. Allt enligt Energimyndigheten. En fortsatt lika snabb utveckling skulle göra att vi inom ett par årtionden kan ha minst 75 % förnybart och med framsynta politiker kan utvecklingen mycket väl gå snabbare. Därför känns det inte lika positivt att regeringens s.k. Framtidskommission i dagarna får kritik från flera av dess medlemmar för bristande helhetstänk. Professor Johan Rockström är en av kritikerna, en annan ekonomen Klas Eklund som säger

– Själva slutrapporten är en gedigen sammanfattning av en rad diagnoser. Däremot ger den ju inte så många ledtrådar vad gäller recept. Vi var några ledamöter som drev på för djärvare och mer sammanhållna analyser som också borde staka ut en tydligare viljeinriktning, men de fyra partiledarna ville inte ha det så.

Ja, vi har hört det förut. Oförmåga, eller kanske ovilja, att tänka riktigt långsiktigt. Är det politikernas fel? Eller är det ett politiskt systemfel? Vi får förstås hoppas på det första och att något djärvare politiker vågar staka ut en tydlig och hållbar väg.

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här

Klimatfrågan verkar fortfarande vara het. Kanske inte så stor i media, men på olika sajter för "klimatskeptiker" och andra debattglada så väcker frågan känslor.

Visst, det går inte att veta något om framtidens klimat. Den handlar om scenarier, grundade på modeller där mängder av data behandlas och processas fram till möjliga utvecklingar av klimat och väder. De flesta pekar på fortsatt uppvärmning. Och samtidigt går det att hitta avvikelser och möjliga alternativa scenarier. Oavsett vad man tror så gör scenarierna något med oss. Vissa håller med, vissa förnekar konsekvent. En del blir arga. Många blir också oroliga. En färsk undersökning av Cint (beställd av WWF) säger att 80 % av ungdomar mellan 15-25 år har "klimatångest". Ångest är ett starkt ord, men ändå - det finns en utbredd oro för framtiden bland dagens unga vilket inte känns bra. Visst, vi behöver se fakta och möjliga scenarier om klimatet i vitögat. Men om oron leder till uppgivenhet, ja då är det inte alls bra. Så vad vi kanske ännu mer behöver är att se bortom oenigheten kring hur mycket temperaturen kommer att stiga, att se bortom vilka konsekvenser det kan komma att få.

De flesta inser att fossila bränslen är en parentes i mänsklighetens historia. Hur lång denna parentes blir råder förstås oenighet om, men det intressanta är vad som komma skall på andra sidan den fossila eran. Idag vet vi att olika former av solenergi sannolikt kommer att utgöra huvudparten av framtidens energi. Och lite geotermi och gravitation (vad som sker med fussion står ännu skrivet i stjärnorna). Räcker detta? Ja, frågan är förstås viktig, och många skulle dessutom svara jakande. På ett annat plan är frågan ganska ointressant, eftersom vi på sikt inte har mycket till val. Så egentligen skulle man kunna tagga ner dagens klimatdebatt och alla oenigheter och istället samla kraft på att så snabbt som möjligt ställa om samhället till sådan energi som ändå hör framtiden till. Att lägga fokus på vilka energislag som är minst miljöpåverkande och mest kostnadseffektiva. Ju snabbare desto mer smärtfritt.

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här

En vinter som denna envisa 2013 ger många en känsla av trygghet och bra försvarsargument.
-Det är nog inte så farligt med klimatförändringarna.
-Det har nog varit överdrivet.
Och ”vargavintern” blir förstås ett tecken för förnekaren på att forskarnas klimatvarningar bara varit ett sätt att hetsa, att ”vargen kommer”.

Det blir därför extra viktigt att visa den lättledde på skillnaden mellan väder och klimat. Visst, vi har en kall vinter här i Sverige och vi har haft flera sådana på senare år. Men några vinters kallare väder ger ingen klimatförändring. Att vårt väder under tiden är lite kylslaget handlar om naturliga variationer inom en långtgående trend av uppvärmning. Det är NAO, den Nordatlantiska oscillationen, som är en naturlig svängning i atmosfären som stoppar de vanliga sydvästvindarna och istället ger fritt fram för kalla vindar från Ryssland. Men den värme vi saknar nu, den finns garanterat mer än väl någon annanstans på  planeten. Jorden har inte varit varmare på väldigt, väldigt länge…

Rapport på rapport från forskare världen över visar på ungefär samma tendenser. I takt med att koldioxidutsläppen fortsätter att öka så ökar också hastigheten som världens medeltemperatur stiger med. Många forskare menar att temperaturen relativt snabbt kan komma att stiga både tre och fyra grader vilket i så fall skulle leda till enorma konsekvenser.

Det handlar inte om att skrämma, det handlar helt enkelt om att se åt vilket håll seriösa forskare mer eller mindre unisont pekar. FN:s klimatpanel kommer att presentera en ny rapport i slutet av 2013. Redan nu hävdas att den kommer att förstärka scenarierna som visar på jordens uppvärmning – enligt uttalanden från FN:s förra klimatchef Yvo de Boer kommer innehållet att vara ”chockerande”. Ibland kan lite chock vara det som behövs för att vi ska göra de – fullt möjliga – förändringar i energiförsörjningen som krävs.

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här

Från mitt kontor ser jag snurrorna på några av Östergötlands största vindkraftverk. Det känns bra - horisonten får liv och vi får energi. Fler parker planeras, men är i farozonen på grund av flygvapnets oförmåga att se sin roll i samhället. Vår mest hållbara energikälla i dagsläget dissas av skäl som för den oinvigde ter sig lätt löjeväckande. Inom fyra mils radie från flygflottiljen Malmen utanför Linköping påtar sig flygvapnet rätten att säga nej om man tycker att vindkraftverken stör deras flygningar.

Utan att gå in i detaljer och sakfrågor så finns några principfrågor som behöver tydliggöras. Vad är flygvapnets roll? Vems behov ska gå först? Flygvapnets eller samhällets i stort?

För mig är svaren enkla. Flygvapnet (och hela vårt försvar) finns till för att skydda oss människor och den infrastruktur vi bygger upp. I denna infrastruktur är vindkraften redan en självklar del och dess betydelse kommer att öka dramatiskt de närmaste åren. Och då ska vi förstås bygga nya vindkraftverk där det blåser och där medborgare i samhället störs så lite som möjligt. Sedan är det upp till försvaret (inklusive flygvapnet) att anpassa sig.

Flygvapnet är till för att värna om svenska samhällets behov. Givetvis måste de ha utrymme för start och landning, men det är något helt annat än att göra anspråk på hela luftrummet och diskvalificera halva Östergötland från utbyggnad. Vinkraftverken idag är höga, och högre kommer de att bli. Flygvapnet har att gilla läget – eller lägga ner.

Så till slut, för vem är flygvapnet till? För oss medborgare och våra behov? Eller är flygvapnet en organisation som är till för sin egen och sina anställdas skull?

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här

Det är klart att varudeklarationen ska stämma på en förpackning. Står det nötkött så ska det förstås inte vara något annat. Som konsument vill man ju göra medvetna val. Men på andra sidan de senaste dagarnas debatt och upprörda känslor finns också något annat. Hästkött är hållbart. Vi borde ur resurssynpunkt äta upp allt hästkött som finns. Hästen är ett nyttodjur och en glädjespridare för många människor. Dubbel nytta om den också kommer till glädje för oss som tycker att hästkött är utmärkt föda. Hästar kommer alltid att finnas, oavsett om vi äter dem eller inte. Att äta hästkött konkurrerar med andra ord inte om den begränsade resursen åkermark. Havre och hö ska ju kusen ha oavsett om den blir köttbullar eller inte. Till skillnad från industriellt uppväxt nöt- eller griskött som i hög grad konkurrerar om den alltmer dyrbara åkermarken. Dessutom har de flesta hästar haft ett gott liv, vilket kanske inte alltid gäller våra grisar och kor. Så låt oss väl smaka av det goda som hästar erbjuder. Men se till att benämna det vad det är.  Låt det heta hästbullar, hästfilé eller helt enkelt hästkött. Igår köpte jag för övrigt hamburgerkött där det finstilta talar om att det är rökt hästkött. Utmärkt gott, hållbart och nyttigt.

  Hållbar lunchmeny!

Mats

Vill du kontakta mig angående artikeln?
Kontakta mig här