Vår tid är nu

 

Känns som att det är dags att inse att vi har klimatförändringar orsakade av människan. Och att det är dags att agera. Nu.

Visst, de flesta har gjort det, även om förnekarna stundtals är fortsatt högljudda. Det som kan fascinera mig är den (bland vissa) bristande tilltron till en stor majoritet av klimatforskare. Jag frågar mig; Varför skulle FN:s klimatpanel IPCC försöka föra mänskligheten bakom ljuset? Finns någon rimlig logik i att forskning kring klimatförändringar skulle vara ett uttryck för en konspiration? I så fall – vem skulle ha intresse av detta? Ja, det skulle väl möjligen vara klimatforskarna själva i så fall, men med det synsättet kan vi inte lita på någon forskning överhuvudtaget.

Jag väljer att lyssna på IPCC, precis som jag väljer att lyssna på den absoluta merparten av andra delar av forskarvärlden.  

Jag väljer att vara lyhörd när IPCC i sin nya syntesrapport slår fast att det går att begränsa den pågående uppvärmningen till max 2 grader, men betonar att handlingsutrymmet krymper, och att tiden är knapp.

Jag väljer att tro på att de globala utsläppen behöver minska med mellan 40-70 procent till år 2050. År 2100 behöver utsläppen vara närmare noll.

Inte minst väljer jag att vara optimist och fokusera på alla de möjligheter som finns att göra oss oberoende av fossil energi. Och jag tipsar också om en bok som belyser politiska vägar att genomföra detta – både nationellt och internationellt. Om vi väljer möjligheter framför hinder så kan vägen till det hållbara samhället vara lättare än vad många vill göra gällande.

Boken heter Vår tid är nu - tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen. Författare är Svante Axelsson.

 

 

Mats

Vill du ge respons på artikeln? Kontakta mig här